Jag kommer förmodligen radera det här inlägget för egentligen vill jag inte att folk ska veta hur det ligger till, eller hur det har sett ut. Jag har alltid varit lite för snäll för mitt eget bästa, jag har alltid trott att folk kan förändras och att folk förtjänar en andra chans. Jag har alltid trott på folk som faktiskt inte förtjänar det.

Jag är inte särskilt lätt flörtad, men jag ska inte ljuga jag föll pladask, jag trodde det var meningen att jag hade hittat rätt och jag trodde på allt han sa. Men jag inser nu i efterhand hur mycket jag har förträngt, att jag visste redan i början vad han gjorde bakom min rygg, jag visste att han gjorde saker som inte var rätt och jag vet att jag ljög om det för att inte visa hur jävla hårt det tog.

När jag ställde honom mot väggen kom ursäkter, förklaringar och skit snack och jag svalde det.

Jag har gett upp så otroligt mycket för att hålla honom lycklig, för jag trodde att det var det som betydde något? att han var lycklig. inte jag!!
Jag gav upp saker som jag inte förut skyllt på honom och dels inte gör nu heller för i grund och botten har jag alltid ett eget val, men det var på så många olika nivåer som han ständigt tryckte på fel knappar, han kom alltid undan med sina anledningar och ursäkter medans jag aldrig kunde komma undan.

Jag kunde inte ens bli förlåten för saker jag gjorde innan jag träffade honom, medans han ansåg att jag skulle förlåta direkt.

Jag förlorade så otroligt mycket, när jag tänker tillbaka på vilket helvete jag haft så hugger det i hela min kropp. Alla nätter jag grät för jag förlorade min absolut bästa vän och dåvarande sambo, att jag flera gånger kunde vakna på natten helt tom, helt ensam och bara vilja skrika. Att han då sa - du har mig, det är bättre.
Ne det är inte bättre, jag skulle sagt sanningen till henne då och jag skulle vågat sagt det nu. Men jag får skylla mig själv, jag valde fel.

Jag sa upp ett jobb jag idag skulle döda för, ett jobb som jag fick chansen att få men istället sa jag nej och spenderade en sommar på Rhodos. Men jag ångrar inte den sommaren, jag träffade så otroliga människor och jag insåg vilken skit jag satt i. Men jag ångrar att han styrde mig så många dagar, att jag inte gick göra vissa saker, träffa vissa människor och att han kunde bli sur för att jag festade. Jag önskar jag hade insett då redan första veckan att jag skulle dra, så jag kunde ha njutit lite extra den här sommaren.

Jag ångrar alla nätter jag fick ta skit från dig, att det alltid var på dina vilkor, att du total svek mig och misshandlade mig så grovt, inte fysiskt men du knullade sönder min hjärna.
Jag ångrar att jag förlät dig, jag ångrar att jag inte lämnade dig då, jag ångrar att jag tog mer än min kropp och mitt hjärta tålde.

Jag ångrar att jag flyttade till Stockholm FÖR dig, Jag ångrar att jag lät dig komma nära igen, och jag ångrar att jag trodde på dig. Fast frågan är, trodde jag någonsin egentligen på dig?

Jag vet exakt vad du känner idag, och tro mig jag tycker inte synd om dig det gör ingen!
Du kan manipulera alla andra i din omgivning, jag har fått nog. Jag har insett att en människa som du försvinner inte om man själv inte stänger dig ute. Jag är trött på att höra dina ursäkter och ditt fjäskande över telefonen, jag är trött på att höra dig kalla mig hjärtat när mitt namn för dig är emma.

Jag ångrar så otroligt mycket när det kommer till dig och mig, jag önskar att jag aldrig hade känt allt det här som jag känner. Jag ångrar att jag delade så otroligt mycket med dig, att jag öppnade upp mig för dig om vad jag varit med om tidigare, när det visade sig att du var exakt lika dan som mitt förflutna.

Men på ett sätt är jag glad att jag genom gick ett levande helvete med dig, att jag tog så mycket skit som jag gjorde, för idag är jag en ny människa som tänker på mig själv, mina val, mina drömmar och jag gör det jag vill. Jag har fått höra från så många att jag är en ny människa nu, och jag har fått höra
- min bästa vän är tillbaka igen, jag vet inte vart du försvann men nu är du dig själv igen.

Och det här var sista gången jag förlorar mig själv för någon annan, för det är inte det kärlek handlar om. Det handlar inte om att alltid vara en person till lags att alltid göra saker för någon annan och tänka på sig själv som sista person, det handlar inte om att glömma bort vem man är, vilka drömmar man har och vilka mål man en gång strävade efter.

Det handlar om att träffa en person som älskar dig för dina misstag, drömmar, mål och dina skavanker, En person som är rädd om dig och som bryr sig, det handlar om att träffa en som älskar dig lika mycket som du älskar DIG SJÄLV, och en person som aldrig får dig att ångra något.