Singel vs förhållande

Jag älskar att höra mina vänners historier, och ibland känner man verkligen igen sig.

Idag fick jag en fråga av en bekant, hon pratade på om hur singlar verkar så desperata och att det inte var okej att sova med någon obetydlig bara för att och så frågar hon mig
- vad tycker du, du håller med va?

Och ärligt talat så kan jag tycka att när man är singel lever man mer spontant, man lever lite dag för dag och tänker inte på som händer imorgon, och jag kan säga att i ett bra förhållande så är man rolig och man förlorar inte sig själv men när du är i ett "dåligt" förhållande så är man tråkig instängd och vilsen.

Man är olika person till person, förhållande eller singel men helt ärligt något vi alltid har gemensamt är att man har behov, och det behöver inte alltid betyda att dra hem någon random och ligga, verkligen inte!

Jag saknar ingenting från mina tidigare förhållanden dels för att dom var dåliga men mest för att jag är mer mig själv ensam, men en sak jag måste få ibland är närhet, känna att någon håller om en när man somnat och pussar en i nacken när man ska gå upp, det bara är så och jag skäms inte för att säga det men vill jag sova med någon jag känner men inte känner något för eller om man gör det, om det bara är för att skeda en natt eller ligga då gör jag det och jag skäms inte för att säga att jag ibland dragit innan han vaknat eller bett honom gå för vi inte kan gå ut ihop, ja är jag en desperat singel då? Fine

Hellre det än ett förhållande som till slut är så dåligt att sex är som en sömn tablett och det enda action man får är när man bråkar eller blir inslängd i ett bord och det haglar hot

Jag vet exakt vad jag vill ha, hur min framtid ska se ut och jag älskar att känna att man är två och inte en MEN jag vet inte när jag kommer känna att jag vill ha det igen.
Nu känner jag mest att jag vill ha det som jag har nu, jag älskar min sambo våran lägenhet, mitt jobb och kollegor och mina vänner och jag älskar onsdagar! Och jag älskar att kunna sova ihop med någon när jag behöver det utan att det blir en grej utav det och utan att man behöver känna något.

Om det jag känner gör mig till en desperat singel så fine, då är jag det men en sak ska ni veta jag har aldrig mått bättre som den jag är idag!



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0