sitter här hemma och inser att min otur borde fan vända snart.
Jag håller tummarna så jävla hårt för ett jobb jag sökt, jag vill verkligen ha det!
Jag behöver det för att gå nån jävla gnista tillbaks, ett tecken?

jag sitter här hemma med tusen planer och tankar, tusen frågor men inga svar, hela rummet fullt med grejer som ska packas ett alarm ställt på 9:00 och en ångest som är blandad med panik eller lycka kan inte längre helt hundra känna skillnaden i detta läge?

det löser sig alltid, eller vad brukade jag säga?