Jag ligger nerbäddad efter ett samtal med akutläkarna och läkarna från avdelningen jag varit inlagd på! Dom vill ha tillbaka mig över helgen då jag fått kramp smärtor som gjort att jag inte kunnat röra mig, jag låg på golvet i foster ställning och grät!!

Jag får inte vara ensam i 2 dygn? Kul jul för det är precis det jag är för jag kan inte hitta på något, jag är fast och jävligt uttråkad!
Händer det att jag får samma slags kramp som gör att ja inte kan röra mig så måste ja åka in akut och ambulansen skulle hämta mig!!

Jag är trött på att höra att jag är sjuk! Jag vet det, jag vet att jag kommet vara det resten av mitt liv och jag bryr mig inte, jag har inga problem med det utan tänker göra mig bästa för att ta hand om mig själv!!

Usch vilket tyck synd om mig inlägg men nee tvärtom, nu jävlar börjar jag mitt nya liv och vilka människor jag behåller får ni se, klarar inte av dålig energi just nu!!

PUSS

Är jag hemsk nu som åker hem fast jag inte känner mig 100? Jag känner mig fortfarande på sjukhus stadiet, och aningen sämre än igår...
Men om jag åker hem kanske jag blir bättre, kanske får någon slags energi som inte finns här?

Ah vi får se, jag behöver frisk luft och att se annat slags folk jag behöver mitt folk!

Jag har en människa i mitt liv som jag kommer hålla ett krampande tag om livet ut! En människa som aldrig dömt mig, aldrig vänt mig ryggen, aldrig glömt mig och aldrig slutat tro på mig som person!

En människa som förgyller mitt liv och som alltid får mig att må bra! Hon behöver inte anstränga sig eller jobba hårt för mig, för bara henne närvaro och röst ger mig en trygghet som jag bara finner oss två i mellan!

Jag är stolt över att ha henne i mitt liv, stolt att hon är min bästa vän, att det är jag som har henne i mitt liv! Jag är också stolt över hur hårt hon jobbar och vilken underbar syster hon är och nu gudmor, vilken fin och ärlig flickvän hon är och vilken sten tuff brud hon alltid varit! Jag är stolt över dig min vän, och jag ler inombords för jag vet hur bra allt kommer gå för dig!

Du är ett yrväder som lugnar andra, du är ett lugn som kan få folk att reagera, du är en människa som för länge sen la ditt egna liv åt sidan för att bry dig om andra i andra hand!

Glöm aldrig bort dig själv och hur älskad du är av mig och alla andra

Är piggare idag, jag har till och med fått äta en gång idag och fått bästa sällskapet! Vendela och Matias tittade förbi!

Fått järn direkt i blodet med hjälp av dropp idag också, sen har jag lämnat mina sista prover!

Imorgon åker jag hem för en upp vilande helg och för att kurera mig! Sen blir det jobb igen på måndag!

vilken perfekt omvändning jag fått på dagen, vaknade arg och nu känns allt så jävla bra på nåt sätt. När Alva kom hit så snörade jag på mig skora på med solglasögonen och min tjej i vagnen vi tog en promenad i solen och busade hela vägen tills vi kom fram till min farmor och farfar där både hon och jag fick paket :)
sen var vi där ett tag och sen tog vi samma runda hemåt.

Nu sitter jag här, packat väskan och lite mer saker och bokat en biljett hem!
vet inte egentligen varför jag ska åka hem redan men ah.

Sen kommer mamma hem från jobbet och då blir det en sväng till Marieberg Galleria innan hon skjutsar mig mot centralen. Kommer fram i stockholm lagom för en kväll med tjejerna.

Vad har ni för planer för kvällen?

Jag vaknade av att jag fått sms under natten, ett sms som förstörde hela min dag!
De handlar om att en viss person njuter av att sitta och dra lögner för att förstöra för mig, en person som tydligen inte har ett rätt i sin skalle, en person som saknar allt jag har.

En person som tydligen vet mer vad jag har gjort än vad jag själv vet.
Jag har tydligen glömt bort saker under förra sommaren, fine det var den vecka som jag drack otroligt mycket men jag vet mycket väl vad jag gjort och inte gjort. Jag vet med vem och vad jag gjort så att du kommer hit och öppnar din lilla mun om saker du inte har en aning om stör mig.

Jag är så irriterad, men sen kom jag på att det är skrattretande.
Vad är det med er tjejer? jag menar inte alla men det finns så otroligt många som beter sig såhär.
Det finns två sorters tjejer som jag inte tål.

Tjej nr 1.
Den som ständigt ljuger för att komma någonstans, för att förstörda för andra för att komma ett steg längre. Den tjejen som skiter i om sanningen kommer fram för innan den gör det hinner hennes lögn såra någon som hon berättade den för.
Den här tjejen lyckas en gång på hundra att sabba för folk, men hon sabbar för sig själv hela tiden.

Tjej nr 2.
Ni som håller käften.
Ni som vet mycket väl vad som pågår runt en vare sig det handlar om en pojkvän en vän eller ett rykte, Ni vet att det pågår men ni väljer att inte berätta för den som det handlar om.
Jag har verkligen fått upplevt det här och jag trodde bättre om en del som nu visat sig vara exakt som alla andra, som sticker huvudet i sanden.
Jag kan inte på något sätt förstå mig på er?
Jag är jag och jag vet hur jag skulle gjort, jag skulle berättat, jag skulle berättat tröstat och pratat inte bete mig som ingenting, le kramas och säga - vi måste ses någon dag!
jag vill inte sitta mitt emot en person under ett helt samtal och sen veta att den personen undanhållit massa saker, det är inte min grej.

Så hur som helst, två sorters tjejer som jag själv haft i mitt liv.
Men sen lärde min mamma mig en sak när jag var liten, att man ska behandla andra som man själv blir behandlad, och blir man behandlad dåligt ska man göra sig av med sånna människor.

ah, så var min lördag förstörd.
Ikväll spenderar jag den med fina vänner i Stockholm.
kort visit och min familj försökte få mig att stanna, men jag fick en känsla igår eller snarare en smäll på käften av verkligheten, att det inte är Örebro som får mig att känna mig trygg längre, det är människorna jag har här. Min familj! Men jag har en familj i stockholm med, och jag har en trygghet där också vare sig jag vill erkänna det eller inte.

Nu har jag landat på hemma plan, jag behövde komma bort.
Jag packade en väska kramade om vendela och åkte iväg, hem till Örebro!

Jag har inga planer och stannar inte länge, jag behövde bara komma bort och få rensa mina tankar. Ta reda på mina val och mina egna behov. Vad jag vill ha och vad jag vill ha men inte behöver.

Min mamma hämtade mig på centralen, vi plockade upp pappa och åkte och handlade mat och sen åkte vi direkt hem till min lilla syster Sofia och hennes karl, dom är så söta. Kan se dom bli gamla ihop, hur sjukt det än låter. Men man ser att dom kommer hålla.

Nu sitter jag här, ska äta middag med mina fina föräldrar och sen mata oss igenom solsidan säsong 2.

Imorgon ska jag hälsa på Sara hinna se mandy linda och liams ansikten och sen umgås med min syster dotter. Min lilla socker ärta vad jag saknar henne.
Sen får jag se vart jag hamnar på kvällen, det tänker jag inte tala om än.

Men vet ni vad, jag ska lägga upp en video sen som alltid får mig att skratta.
Håll koll

Det här inlägget är bara till henne, ni andra behöver inte läsa.

Jag trodde faktiskt inte du och jag var särskilt lika första gången jag träffa dig, Jag la inte ner så mycket tid på att verkligen lära känna dig heller. Jag tycker väldigt bra om dig för den person jag trodde du var, men jag visste inte hur mycket mer jag skulle tycka om den du egentligen är.

Under en eftermiddag, när jag behövde nån som förstod det jag själv inte längre förstod, när jag behövde någon som visade mig att mina val var okej, och när jag behövde höra att någon där ute kunde förstå på ett ungefär hur jag kände - så kom du.

Jag hade kännt dig redan i en månad, men nu den eftermiddagen så fick jag se dig på ett helt annat sätt.
Du förstår vad jag har gått igenom tidigare och vad jag går igenom nu, du kunde säga utan att det skulle låta bra att det är okej emma att känna det du känner, du kunde utan för en sekund tveka stå upp för mig.

Sen den dagen har jag känt ett stöd hos dig dom jag verkligen uppskattar, och jag tror inte jag kan tacka dig tillräckligt för allt du faktiskt gjort för mig. Jag vet att du säger att jag inte behöver tacka för något, men du ska ändå får höra det.

Tack för att du visade en sida du försöker dölja
Tack för att du lyssnade med hela ditt hjärta och inte bara öronen
Tack för att du sa att det var okej när ingen annan gjorde det
Tack för att du ser det jag ser
Tack för att du stallde upp när jag behövde det.
Tack för allt

Jag vill be om ursäkt för dom senaste dagarna, det som pågått har tagit energi från dig och det vill jag inte, jag ber om ursäkt för att du fått tittat på medans saker håller på att gå i bitar, jag ber om ursäkt för att jag gråtit i din famn, jag ber om ursäkt för att mitt liv tagit över tid från ditt, och jag ber om ursäkt för att den bomben du inte vill ska smälla, kommer att smälla och den smäller nu.

Tack för att du faktiskt är just du

Jag ligger nerbäddad i sängen med en extrem huvudvärk, jag lyssnar på en låt som satt sig på hjärnan och påminner mig om saker och ting. Att tex allt går att överleva, på ett eller annat sätt.
Ikväll omringar jag mig med mina fina tjejer, jag tackar gud att jag mött dom. För dom är precis det jag behöver i detta läge. Det och en massa alkohol.

Jag säger inte att alkoholen är svaret på alla mina problem, men just nu är det en bra tillfällig lösning.

Idag är däremot ingen kul dag att gå ut, jag känner mig fet och ful i alla kläder och jag orkar inte ens tänka på hur jag ska ha hår och smink. Jag ser mjukisbyxor och hästsvans framför mig, nice.

Men ne så blir det inte, jag behöver det här mer, så är det!

Här blev jag den jag är
Här kommer jag förbli
Här har jag längtat bort
Här har jag känt mig fri
Här har jag blickat framåt Men ofta tittat ner
Jag är nog inte det du drömmer om Men jag är det du ser

Jag har blivit vald av andra
Det är min hemlighet
Den ena saknar känsla
Den andra ödmjukhet
Dom hade nåt gemensamt
Jag blundade för det
Jag har alltid hållit hårt om dom jag inte orkat med

Jag har skrivit mina regler
Ingen fick ändra på dom
Jag tog första bästa vägen ut
När någon bad mig tänka om
Det kanske kommer kännas
Det rår jag inte för
Jag skulle inte ens vara hälften utan det jag gör

Du har ditt eget facit för rätt och för fel
Du kanske bär på en massa saker
Jag förstår en liten del
Hade du någon innan
Vill du ha någon sen

Jag hade slutat prata
Jag var så van och stänga av
Du frågade vem som förstört mig
Och jag gav dig inget svar
Jag tog allting för givet
Det var något fel på mig
Jag måste varit någon annan Innan jag kände dig

jag slutar aldrig tappa hakan när det gäller det motsatta könet.
Idag fick en nära vän till mig reda på att killen som trånat efter henne hela sommaren har haft flickvän hela tiden? Hur kunde han missa att berätta det?

Visst nu blev det aldrig nåt mellan dom men på nått sätt så byggde han ändå upp ett band mellan han och min vän och det fanns någonting där, han hörde av sig till henne och ville att hon skulle komma hem så dom kunde ses igen, han byggde upp sig själv i hennes ögon.

Sen nu kommer det fram att han har flickvän, som han är otroligt seriöst med och att dom var tillsammans redan i sommras, vet inte vad som är svårast att undanhålla - att man har flickvän eller att man trånar efter någon annan?

Jag har verkligen fått lära mig den hårda vägen när det gäller kärlek, men jag slutar aldrig förvånas hur ni killar tänker, lever alla nåt slags dubbel liv? Är vi inte så pass säkra i oss själva att vi kan stå upp för vem vi vill vara tillsammans med? Är vi inte längre stolta över den vi valt att vara med?

Vad är grejen med att ha ett extra kort i rock ärmen? är ni rädda att bli sårade och ensamma så ni måste bygga upp era andra hansval, för det är exakt så dom flesta killarna jag mött agerar ni har ett andrahansval!

MEN
När ska vi veta om vi är erat första eller andrahands val?

varje människa du möter i ditt liv har en betydelse, det tror jag verkligen på!
Att varje val du gör kommer göra dig stark även när du känner dig som svagast, att varje nedfall och varje hugg i ryggen och varje motgång har en mening.

Det är rätt häftigt när man tänker på det.

Jag mötte en kille en gång, ni vet han gay snubben som jobbar på make up store på åhlens.
Han stod och hjälpte mig välja bland ett gäng ögonskuggor och sa till mig att alla skuggorn från makeup store har ett namn och de namnet kommer betyda någonting för dig en vacker dag, det låter sjukt men jag lovar dig.
Jag valde i alla fall en ögnskugga och tackade för att han fick mig att skratta.

Jag valde en ögonskugga i ren stress eftersom jag landat 2 timmar innan efter en jobbig flygning med mina jobb tjejer från Berlin. Vi var trötta och skulle gå till tåget för att åka hem.

Jag började tänka på honom i december förra året när jag stod och sminka mig med den ögonskuggan, jag kom ihåg vad han sa och bestämde mig för att kolla vad ögonskuggan faktiskt hette.
Min ögonskugga som jag valde ut i Stockholm 9 månader tidigare hette Cookie

ni som känner mig vet varför det här är sjukt, och varför det är skrämmande sant det han sa. Jag tror att i den stunden bestämde jag mig för att lägga mig tro i make up store öde.
Fast jag antar att det är fusk att nu mera välja ut sina produkter efter namnen, hm!

idag fick jag erbjudandet att vara hårmodell / färgmodell och gissa om jag tog chansen eftersom jag velat på en färg i över 2 år nu. Så i slutet av månaden kommer 2 tjejer sätta händerna i mitt hår och ge mig en lauren conrad look. vad tror ni kommer jag passa i det? Kul med lite mörkare till hösten.

En kompis till mig berättade om en händelse som hade hänt henne i helgen, hur en människa som en gång var ens enda kärlek nu är en av slisken som hänger över dig på uteställena.

Hon stod först i baren och riktigt kände hur någon iaktog henne, efter att sökt igenom hela lokalen efter två ögon som stirrade in i henne så fastnade hennes blick inte på något annat än hennes tjejkompisar som stod brevid och skrattade och drack drinkar. Hur mycket hon än tittade så hitta hon ingen som mötte hennes blick.

Efter någon timma står hon ute och röker då en bekant röst sliskigt och osammanhängande säger nåt i stil med.
- Varför känns det som du undvikit mig ikväll?
( lät mer som vafö känns (hick) de so du undvik mig ikväll)

där stod han, killen som hon inte sett sen den kvällen hon grät i hans famn och tvingade sig själv att gå. Den kvällen hon fick intala både honom och henne att dom två faktiskt inte var bra för varandra.
Han, killen som en gång var hennes liv mening och andledning han stod nu framför henne, efter 4 ensamma tomma månader.

Killen som hon en gång längtat efter var nu en av dom sliska killarna som stod lutandes över henne och försökte flörta men hade aldeles för mycket alkohol i kroppen för att ens vara nära på att lyckas.
Som ni själva förstår så började han prata om hur mycket han saknade henne hur fin hon var ikväll och att dom faktiskt är bra för varandra.

Medans han pratade på om dom och deras förflutna kom hon på sig känna sig som ett billigt uppraggat fylle ragg. Dom som inte kände dom trodde garanterat att dom aldrig mötts förut och skulle spendera en natt ihop för att aldrig mer ses igen, han var den killen. fylleragget!!!!

killen som hon en gång älskade och ville ha ett liv med, var nu hennes fylleragg, vad fan gick fel? vart slutade han vara mannen i hennes liv till killen som hon hoppas försvunnit ur hennes säng innan hon själv vaknat?

Är man inte mer för varandra egentligen, är vi alla bara varandras nästa fylleragg?
Jag kan inte låta bli att tänka på min kompis som såg allt hon velat ha förvandlas till allt hon vill ha.. för en natt. på en enda minut.

Är vi inte mer säkra på våra känslor? är vi för unga för att veta vad vi egentligen vill och med vem? äkta kärlek, kan det egentligen bara vara ett fina ord för fyllesex?

Min dag har gått så otroligt fort, jag har knappt hunnit insett det.
Jag jobbade mig andra dag på jobbet och är så glad att det är så bra arbetskamrater.
Imorgon ska jag och Sandra aka blondinbella, herregud kvinnan är så lik blondinbella att jag tappar hakan. nästan i alla fall, hur som helst imorgon ska vi gymma brevid jobbet, puh ska bli så jävla skönt att komma igång igen och köra skiten ur oss.

Nu ska jag fila lite på layouten på bloggen sen ta en dusch sen kommer jag faktiskt gå och lägga mig. Inte för jag är trött utanför att jag står inte ut av att vara ensam. Jag är fortfarande skakis efter det som hände i helgen och även om jag sitter inlåst i min lägenhet i trygghet, så hatar jag det här.

Jag är fortfarande rädd och jag tycker inte det är okej, jag säger åt mig själv att skärpa mig men jag kan fan inte rå för den här känslan. och jag skiter i om någon av er tycker jag överdriver för det gör ingen skillnad på det som jag känner inom mig.

Jag önskar att någon hade insett det ikväll att jag faktiskt inte kan vara själv.

Jag vet att ni är många som vill veta vad som hände i lördags, fick till och med ett mail från en tjej som läst min blogg från start och som hjälpt mig ett par ggr med layouten så nu fick jag väl kraft att berätta. Det är inte värsta grejen för er, men för mig var det så jävla olustigt.

Det började med att jag ville hem, och jag bestämde mig för att skiljas ifrån tjejerna och ta tunnelbanan hem.
När jag kom ner för rulltrappan till sergel gången så möter jag en man som går emot mig men som vänder och går åt samma håll som jag, ingen big deal.

Han följer med mig in på centralen och gå bakom mig hela tiden. Jag som är lite vilsen i stockholm åkte ner till fel tunnelbana och var tvungen att åka upp igen, den här mannen gör exakt samma sak, åker ner och sen upp.

Sen går åker jag ner till rätt tunnelbana och hoppa på, ser han inte och glömmer bort det direkt.
Men när jag stiger av så är jag så snurrig att jag går upp på fel sida av min station så jag måste vända och gå tillbaka, då upptäcker jag att den mannen är bakom mig igen och även den här gången går han bakom mig och vänder när jag vänder.

Han går med bestämda steg ungefär 1 meter bakom mig tills jag kommer upp och springer in på 7 eleven med panik inom mig. efter 5 - 10 minuter går jag ut därifrån och ser honom inte och intalar mig själv att jag är larvig. sen när jag kommer bakom hörnet står han där, och som tidigare går han efter mig. Min panik börjar stiga och jag kommer på mig själv små springa när jag kommer in på min gata.
Bara 20 meter ifrån min port så kommer den här mannen i kapp mig och rycker tag i min arm med en sån fart att jag har ingen chans att stå kvar på mina ben, jag dras ner på marken.

jag tappade luften och kunde inte skrika, eller gjorde jag det? fick jag fram nåt annat än ett litet tjut när jag föll? Jag kommer inte ihåg jag tror ja skrek men samtidigt vet jag att ja inte gjorde det ah jag vet inte.

Men som hjälp från ovan så precis när den här mannen drar ner mig på marken så kommer en man och en kvinna ut ur sin bil som dom parkerat och ser detta och mannen skriker till och kommer springandes. TACK! mannen som dragit ner mig på marken har redan hunnit rest sig upp och sprungit.

Jag var i panik, chock, i en bubbla ja jag vet inte men jag var i ett stadie som gjorde att jag var helt lugn. Jag tackade för hjälpen och när dom ville ta mig till polisen och sjukhuset så små skrattade jag lätt och sa att jag bara ville hem, och dom följde mig till porten och sa att dom skulle vänta utanför på gatan ifall jag ångrade mig och ville till polisen. Jag gick in i trapphuset och in i lägenheten och automatiskt gick jag till köksfönstret och där stod dom, dom väntade i minst 5 minuter på att jag skulle ångra mig. tack.

När jag satt mig ner insåg jag vad fan som hade hänt och hur ont jag hade i mina armar och ben, hur frusen jag var och vilken jävla panik jag hade och jag bröt ihop på golvet i köket bröt jag ihop.
Jag visste inte om jag skulle ringa hem vendela eller matias eller om jag skulle bita ihop ta en dusch och sova.

Jag berättade i alla fall för båda vad som hade hänt och dom kom hem.
jag sov 2 timmar den natten livrädd att han skulle sett vart jag bor, jag låg hela natten och morgonen och tänkte vad fan ville han? ville han våldta mig? ville han sno min väska? ville han misshandla mig?
och varje tanke hade samma fråga utan svar, varför mig?

Jag mår fortfarande dåligt över det här, jag tittar mig över axeln hela tiden och jag hatar att vara ensam, jag hatar det på ett annat sätt än förut. Förut kunde jag hata att vara ensam för jag var uttråkad nu hatar jag att vara ensam för om sanningen ska fram är jag rädd, livrädd.

Varje man i svarta kläder får mig att rygga tillbaks.

Jag valde att skriva det här för att be er om en tjänst, alla tjejer som läser min blogg jag vill för första gången och förmodligen sista gången be er om en tjänst. Gå aldrig hem själva, inte ens om det är korta sträckor.
För jag hade någon som hjälpte mig, inte alla tjejer har den turen.

Känns det bra? Känns det bra att veta vad du gör?

Ingenting går som jag vill, inget gick som jag trodde och jag står här som i nån jävla chock som jag inte kan ta mig ur. Jag mår seriöst dåligt, riktigt jävla dåligt. Jag skulle göra vad som helst just nu för att få vara liten och ha exakt hela livet framför mig, jag skulle göra om allt igen även det jobbiga för att slippa känna som jag gör just idag.

jag är inte mig själv just nu känner jag, har ni märkt det?
förmodligen inte.

Hur som helst, jag vaknade 5 imorse och kunde inte somna om. Så jag har fixat en massa med hyreskontraktet som ska skrivas på ikväll, sen har jag packat mina kläder, bokat en arbets intervju, tömt av lite kläder från lägenheten i örebro, hälsat på linda en snabbis, lagat mat och sökt en massa jobb!

ah, och imorgon hoppas jag få spendera min kväll ihop med fina tjejer i en större stad.
saknar er, och jag saknar amanda forsberg vart håller du hus min kärlek?