hej sverige!
jag vet inte vilka av er som fortfarande klickar er in har, nagra av er finns det i alla fall.

Ni som laser vet formodligen att jag befinner mig pa rhodos.
kom hit den 7 juni, i ren panik pa livet sa tog jag mina vaskor och foljde med min pojkvan till rhodos. vi jobbar och bor har och min tanke var att komma hem i september, oktober.

Det har kommer bli ett av dom langsta inlaggen ever, sa om ni ens orkar lasa sa sager jag redan nu tack.

Det har hant sa javla mycket har nere, jag ar inne pa min 7 vecka nu.
vi lever ett helt annat liv har nere, man prioterar annorlunda, man tanker annorlunda och man beter sig helt annorlunda.

Jag saknar mitt liv i sverige nagot otroligt ikvall, jag har gratit sa jag kan knappt halla ogonen oppna.
Jag saknar min stora systers kloka rad och hennes barnsliga sida som tar over ibland. Jag saknar min kaxiga lilla syster som ar yngre an mig i aldern men aldre an mig i sinnet. Jag saknar min mammas oro och hennes karlek och jag saknar min pappa nagot galet. Jag har alltid varit pappas tjej, och jag saknar att vara det.

Jag saknar Amanda, min fina twinni, hennes galna skvaller och hennes stora hjarta. Jag saknar att hon alltid vet vad det ar med mig utan att jag sagt nagot. Jag saknar hennes trostande ord och hennes satt att alltid fa mig att skratta.

Jag saknar Sara, min lilla skit sara. jag saknar att trana med henne, att skratta med henne och att dricka rose med henne pa ritz. Jag insag innan jag akte att hon och jag ar sa otroligt lika, jag insag det nar jag lamnade henne.

Jag saknar Carry, Jag saknar hennes underbara personlighet som far vem som helst att gilla henne. hon ar sa otorligt god hjartad. Jag saknar att kunna ga over till henne nar jag vill, och att hon alltid har tid att lyssna.

Jag saknar manga, men inte alla.
Jag kommer sakna alla har nere, jag kommer sakna mina underbara tjejer som jag traffat har nere som jag fatt gatt igenom sa otorligt mycket med. Jag har fallit tusen ganger och dom har tagit emot mig, och rest mig upp gang pa gang.
Jag kommer sakna alla workers pa pacha, grabbarna, big brother, seven och toxic, jag kommer sakna att alltid traffa dom. Jag kommer sakna att vakna och veta att man aldrig ar ensam.

Har nere sa funkar det sa att man ar alltid typ 3 - 4 pers som ater frukost, lunch och middag, jag jobbar alltid ihop med kim, sover i samma rum som kim, och varenda javla dag ser jag henne.
Nar jag kommer hem, da jobbar alla vanner, alla har planer och alla har ett liv som rullar pa.
Jag da? jag sa upp jobb for att komma hit, nu maste jag komma pa vad jag vill och vad jag ska gora.

jag kommer ha panik over att vara ensam.

Jag sitter med graten i halsen, for jag vill hem NU samtidigt som jag anser att jag ar redan hemma.
det har ar en sjuk kansla.

vad hander nu da, om 5 veckor ar rhodos dott....
inge workers ar kvar alla aker tillbaks till sverige, och sen da?
jag vill se varlden, samtidigt som jag vill komma hem till en trygghet och stanna dar.

jag har haft 2 veckor har nere som jag varit helt ostabil, jag har inte kunnat jobba eller betet mig normalt. Jag ville hem samtidigt som jag inte vagade satta mig planet hem.
Jag var en annan manniska och jag kande inte igen mig sjalv.
Nu ar det battre, men varje dag fragar jag mig sjalv, ar det vart det?

just nu sitter jag med den fragan och har inget svar, ar det vart det?
allt jag fatt gatt igenom har nere som nastan brytit ner mig, har det varit vart det?

en sak jag laste idag som tog direkt i hjartat ar att

YOU HAVE TO FORGET WHAT YOU WANT
TO REMEMBER WHAT YOU DESERVE

min rhodos resa skulle sluta i oktober, men den slutar tidigare min biljett hem ar bokad och jag langtar efter min familj och mina vanner, och svaljer angesten over att lamna mitt liv har och stallaer samma fraga, har det varit vart det?