Jag tänkte på allt jag gått igenom, allt jag förlorat men mest på allt jag funnit. Jag har något jag inte kan leva utan en slags kärlek som är som luft för mig och utan luft så dör jag!

Min kärlek är tre olika vänskapsband som jag funnit vid olika tidpunkter i mitt liv, olika tidpunkter men av samma anledning.

Dom är så otroligt olika men samtidigt så lika, dom har i mina ögon en sak gemensamt
- dom har räddat mig!

Dom har räddat mig så många gånger, dom har suttit och hållit om mig när jag gråtit, dom har ruskat om mig när jag nästan försvunnit in i mig själv, dom har stöttat mig genom den svåraste och mest manipulerade perioden av mitt liv och dom har hjälpt mig att resa mig upp.

Det är dom som jag vänder mig till när det är något jag behöver, någon att prata med, det är till dom som jag ber om råd och det är hos dom jag faller ihop. För det spelar ingen roll hur hårt jag faller eller hur dumma val jag gjort så får dom mig alltid att resa mig upp och se det ur andra ögon!

Dom är mitt skydd och jag måste vara deras, men det jobbigaste med dom är att dom behöver inget skydd för dom slår sig aldrig, det är så det verkar? Men när jag ser att dom far illa vid och att det handlar om en smärta som jag inte kan ta bort, en smärta som jag inte kan skydda dom ifrån så får jag panik!

När en av mina närmaste, mitt skydd och min vän far illa vid och jag står här hjälplös dum och korkad, va fan ska jag göra? Jag skriker gråter och sen inget jag är tom, jag är livrädd!!
Livrädd att du är förlorad, utan våran kontroll, att det spelar ingen roll vad vi säger längre för du har bestämt dig! Ett val som i mina ögon har förändrats för två månader sen stötta jag dig i detta, valet idag får mig att inse att stötta dig det gör jag alltid men jag kan inte stötta det här, du betyder för mycket för mig!

Jag älskar er alla tre, ni är mina absolut bästa vänner och jag kommer aldrig kunna tacka er för allt ni gjort, och gör för mig idag! Jag hoppas ni förstår vad ni betyder för mig, ni är mer än en vänskap för mig ni är mer än det!

Det är dags för er att våga falla bakåt, för jag står där!