Idag bröt jag ihop, jag bröt ihop som aldrig förr och känslor av panik och rädsla blandade sig. Jag grät som ett barn som tappat bort sina föräldrar, jag grät så mycket att jag inte fick luft.

Jag började tänka på två minnen först började jag tänka på en morgon i september 2010, en nära vän till mig hade sovit kvar hos mig och vi skulle upp till jobbet. Vi satt i mitt fönster i vindsvåningen med varsin cigg och pratade om hur sjukt lika vi är som personer, om våran torra humor, killsmak och hur vi ser på saker och ting. Den dagen så trodde jag aldrig att vi skulle skiljas, jag hade funnit en bättre version av mig själv, en bästa vän och en del av mig själv!

När jag tänkte på det minnet så grät jag ännu mer, för samtidigt så fick jag upp minnet om när vi faktiskt sa hej då, när min bästa vän och jag skulle säga hej då pga att jag tog det dumma beslutet att flytta till Sthlm (första gången) vi stod utanför marieberg galleria och båda bet ihop för att inte gråta, vi hade gråtit hela kvällen och natten men nu fick vi bita ihop, min bästa vän började gråta och jag kunde inte titta på henne, när jag vände mig om för att hoppa in i bilen exploderade jag och grät mig till sömns en timme senare!

Jag började tänka på henne och hur hon alltid finns där, hur hennes ord får min röriga värld att verka normal, att hon kan torka mina tårar trots ett avstånd på 20 mil, att jag alltid kan räkna med henne, att hon står bakom mig vid varje fall och hur hon aldrig dömer mig.

Aldrig att hon skulle se ner på mig, döma mig eller vända mig ryggen! Hon är den jag berättar allt om, just för att hon aldrig inte ens en enda sekund skulle döma mig!

Hon är den människan som står bredvid mig när det går bra och bakom mig när det går dåligt för att ta emot mig, det är hon som säger sanningen för även om det svider så är det den jag behöver höra, det är när jag ser henne som stenen i mitt hjärta försvinner, och när hennes röst hörs i telefonen så automatiskt börjar jag att le.

Hon har med ärlighet kärlek ödmjukhet värme charm och attityd vunnit en del av mitt hjärta och jag kommer aldrig, aldrig kunna tacka dig tillräckligt för allt du gjort och gör för mig!
Utan dig hade jag för länge sen varit förlorad, utan dig hade jag gett upp.

Jag behöver dig, du är så mycket mer för mig än en vän. Du är min energi och min glädje och utan dig ger jag upp allt jag tror på!

Amanda forsberg, vad vore jag utan dig? Jag älskar dig