my story

Jag vet att ni är många som vill veta vad som hände i lördags, fick till och med ett mail från en tjej som läst min blogg från start och som hjälpt mig ett par ggr med layouten så nu fick jag väl kraft att berätta. Det är inte värsta grejen för er, men för mig var det så jävla olustigt.

Det började med att jag ville hem, och jag bestämde mig för att skiljas ifrån tjejerna och ta tunnelbanan hem.
När jag kom ner för rulltrappan till sergel gången så möter jag en man som går emot mig men som vänder och går åt samma håll som jag, ingen big deal.

Han följer med mig in på centralen och gå bakom mig hela tiden. Jag som är lite vilsen i stockholm åkte ner till fel tunnelbana och var tvungen att åka upp igen, den här mannen gör exakt samma sak, åker ner och sen upp.

Sen går åker jag ner till rätt tunnelbana och hoppa på, ser han inte och glömmer bort det direkt.
Men när jag stiger av så är jag så snurrig att jag går upp på fel sida av min station så jag måste vända och gå tillbaka, då upptäcker jag att den mannen är bakom mig igen och även den här gången går han bakom mig och vänder när jag vänder.

Han går med bestämda steg ungefär 1 meter bakom mig tills jag kommer upp och springer in på 7 eleven med panik inom mig. efter 5 - 10 minuter går jag ut därifrån och ser honom inte och intalar mig själv att jag är larvig. sen när jag kommer bakom hörnet står han där, och som tidigare går han efter mig. Min panik börjar stiga och jag kommer på mig själv små springa när jag kommer in på min gata.
Bara 20 meter ifrån min port så kommer den här mannen i kapp mig och rycker tag i min arm med en sån fart att jag har ingen chans att stå kvar på mina ben, jag dras ner på marken.

jag tappade luften och kunde inte skrika, eller gjorde jag det? fick jag fram nåt annat än ett litet tjut när jag föll? Jag kommer inte ihåg jag tror ja skrek men samtidigt vet jag att ja inte gjorde det ah jag vet inte.

Men som hjälp från ovan så precis när den här mannen drar ner mig på marken så kommer en man och en kvinna ut ur sin bil som dom parkerat och ser detta och mannen skriker till och kommer springandes. TACK! mannen som dragit ner mig på marken har redan hunnit rest sig upp och sprungit.

Jag var i panik, chock, i en bubbla ja jag vet inte men jag var i ett stadie som gjorde att jag var helt lugn. Jag tackade för hjälpen och när dom ville ta mig till polisen och sjukhuset så små skrattade jag lätt och sa att jag bara ville hem, och dom följde mig till porten och sa att dom skulle vänta utanför på gatan ifall jag ångrade mig och ville till polisen. Jag gick in i trapphuset och in i lägenheten och automatiskt gick jag till köksfönstret och där stod dom, dom väntade i minst 5 minuter på att jag skulle ångra mig. tack.

När jag satt mig ner insåg jag vad fan som hade hänt och hur ont jag hade i mina armar och ben, hur frusen jag var och vilken jävla panik jag hade och jag bröt ihop på golvet i köket bröt jag ihop.
Jag visste inte om jag skulle ringa hem vendela eller matias eller om jag skulle bita ihop ta en dusch och sova.

Jag berättade i alla fall för båda vad som hade hänt och dom kom hem.
jag sov 2 timmar den natten livrädd att han skulle sett vart jag bor, jag låg hela natten och morgonen och tänkte vad fan ville han? ville han våldta mig? ville han sno min väska? ville han misshandla mig?
och varje tanke hade samma fråga utan svar, varför mig?

Jag mår fortfarande dåligt över det här, jag tittar mig över axeln hela tiden och jag hatar att vara ensam, jag hatar det på ett annat sätt än förut. Förut kunde jag hata att vara ensam för jag var uttråkad nu hatar jag att vara ensam för om sanningen ska fram är jag rädd, livrädd.

Varje man i svarta kläder får mig att rygga tillbaks.

Jag valde att skriva det här för att be er om en tjänst, alla tjejer som läser min blogg jag vill för första gången och förmodligen sista gången be er om en tjänst. Gå aldrig hem själva, inte ens om det är korta sträckor.
För jag hade någon som hjälpte mig, inte alla tjejer har den turen.





Kommentarer
Linn Eriksson

åh emma!! blev hur orolig som helst..så glad att mammen och kvinnan var där!! du får aldrig gå hem ensam, ängla vakt!!

2011-09-12 @ 21:11:48
Johannas Ordsamling

Vännen! Vad ledsen jag blir. Sånt här ska inte hända, och jag förstår att du känner dig skrämd. Vilka idioter det finns där ute. Ta hand om dig <3

2011-09-12 @ 22:04:14
URL: http://ordsamling.blogg.se/
Cissi

Åh men emma hjärtat va hemskt..förstår att du är rädd :( Verkligen tur att dem kom från bilen! Gå inte själv igen vännen! Tänker på dig <3

2011-09-12 @ 22:12:31
Sandra

Fy vilken hemsk upplevelse, förstår verkligen hur du känner jag skulle nog inte våga gå ut ens efter nått sånt här! Tänker på dig och hoppas det blir bättre å tacka får man göra för såna människor som tar modet till och hjälper till när något sånt händer! tack för en toppen blogg! Kramisar

2011-09-13 @ 09:05:47
E

Jag var med om ungefär samma sak, fast det hände på dagtid. Vet hur du känner, och även fast det hände mig för ca ett år sen så kollar jag fortfarande bak flera gånger i minuten varje kväll/natt jag går hem från tunnelbanan.

2011-09-13 @ 16:04:27
Malin

usch fyfan emma... det finns så mycket vidrigt äckligt folk. jag vet att det är dumt, men jag går också väldigt ofta hem själv och sådär. tänker alltid: "det händer aldrig mig" vilket är idiotiskt tänk egentligen. skönt att det ändå gick så pass bra som det gjorde men förstår att du mår dåligt och du borde verkligen inte vara ensam. sånt där lämnar spår och man ska inte ta för lätt på sådant. ta hand om dig..

2011-09-13 @ 16:13:10
URL: http://bjorkhopp.blogg.se/


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0